Vems historier borde museet berätta?
Tänk på en gemenskap du tillhör, eller kanske en roll i samhället som du spelar. Vilket föremål skulle du ge till ett museum för att berätta för framtida generationer om dig och din gemenskap i detta ögonblick?”
Detta var en av de frågor som diskuterades i museidialogerna under våren 2023. Syftet med diskussionerna var att öka förståelsen för olika kulturer, identiteter och historier ur olika perspektiv. Diskussionerna gav en möjlighet att uttrycka sina egna perspektiv och att bli hörd. Totalt fördes nio Dialogpaus-diskussioner under våren, med totalt 95 deltagare.
Nationalmuseets lokaler kommer att renoveras och byggas ut. Samtidigt måste Nationalmuseet fundera på hur dess verksamhet förändras i de nya lokalerna. Nationalmuseet har byggt upp den finländska identiteten, men vad betyder den egentligen i dag? Hur förstår vi identitet? Vem ska museerna representera och på vilket sätt? Varför är museer överhuvudtaget viktiga? Museidialogerna har försökt bidra till att besvara dessa frågor. De har bidragit till reformprocessen och till att fundera över vems berättelser som ska återges.
Vi är ett museum för alla finländare, så det finns ett behov av att förstå denna mångfald och att involvera olika människor och engagera sig i olika gruppers och människors liv“, Elisa Sarpo
Dialogerna organiserades tillsammans med olika partners för att nå ut till så många deltagare som möjligt. Detta gjorde det möjligt att nå ut till olika minoriteter som Nationalmuseet kanske hade haft svårt att nå på egen hand. Diskussionerna arrangerades i samarbete med Cultura stiftelsen, Nicehearts ry och Svenska kulturfonden.
Diskussionerna visade hur många olika berättelser och perspektiv det finns bara i ett land av Finlands storlek. Det är inte lätt att bestämma vilka berättelser som ska höras. Dialogerna lyfte fram vikten av att berätta olika minoriteters historia. För minoriteterna själva är det viktigt att se sig själva och sina egna berättelser, och samtidigt minskar berättandet av olika historier känslan av utanförskap överlag. I slutändan berör minoriteternas berättelser väldigt många människor, antingen direkt eller indirekt.
De många berättelser som visas i museet bidrar till känslan av tillhörighet. Även om berättelsen inte direkt berör mig, kan den beröra någon jag känner. Om dessa perspektiv saknas, saknas de i min egen berättelse. Så om jag ser och hör väldigt snäva berättelser hela tiden kommer min uppmärksamhet att fokusera på det snäva och jag kommer att missa mycket från de andra sidorna“, Hanna Korhonen
Dialogpaus är flexibel och kan anpassas till dina behov
Under hösten 2022 tog Nationalmuseet del i invandringsdialogerna som koordinerades av Inrikesministeriet, som också utgjorde en bra grund för genomförandet av en egen dialogserie. Diskussionens manuskript kunde lätt anpassas till deltagarnas behov. Till museidialogerna hörde egna diskussionskort, vilket gjorde det lätt att styra diskussionen och följa hur den fortskred.
Hanna studerade samtidigt till miljöutbildare, och därför bestämdes att kombinera miljöutbildningens perspektiv och metoder i dialogerna. Diskussionerna inleddes med en övning där man fokuserade på känseln snarare än synen genom att hålla ett föremål i handen. Detta lugnar andningen och hjälper att lämna vardagens stress bakom sig. En gemensam stund av lugn kan hjälpa deltagarnas hjärnor och andning att synkronisera i samma takt, vilket har visat sig främja förståelse och empati (se t.ex. Wikström 2022).
Olika föremål placerades i diskussionscirkeln, vissa av dem från naturen, andra äkta förhistoriska artefakter. Deltagarna uppmanades att välja det föremål som bäst speglade deras sinnesstämning i den stunden. På så sätt kunde diskussionen gå rakt in på djupet i stället för att förbli ytlig. Föremålen var dock inte särskilt bekanta eller en del av någons vardag, så deltagaren behövde inte gå in närmare på varför föremålet i fråga tilltalade dem i just det ögonblicket. Även om de gick på djupet behövde de inte bli alltför personliga.
Samma övning gjordes innan och i slutet av Dialogpaus-diskussionen. Intervjupersonerna beskriver hur de märkte att de objekt som deltagarna valde ofta ändrades efter diskussionen till lättare, mjukare och slätare objekt. Dialogen hade uppenbarligen haft en utjämnande effekt.
Diskussionerna fick bra feedback. Diskussionerna upplevdes som givande och deltagarna rapporterade att de kände att de hade blivit hörda. En respektfull dialog hade upprätthållits, även om olika perspektiv hade intagits. Deltagarna uppgav att de hade kunnat diskutera frågor som var relevanta för dem och att de till och med hade lärt sig något nytt om sig själva. Vissa sade att de hade upptäckt perspektiv som de inte tidigare hade tänkt på. Intervjupersonerna själva undrade också hur det var möjligt att känna sig så utvilad efter en tre timmar lång Dialogpaus-diskussion i slutet av arbetsdagen.
Dialogpaus är en bra metod och den har gett oss förståelse för de saker vi behövde den till. Att kunna anpassa metoden och kombinera den med museets eget innehåll har gjort det mer givande. Det är bra att man kan anpassa metoden efter sina egna behov“, Hanna Korhonen
Museet som en mötesplats för människor och en plats för dialog
Och hur passar dialogen in i museernas arbete i allmänhet? Enligt intervjupersonerna passar den in otroligt bra. Museer är viktiga platser för att skapa nya insikter, för att förstå olika perspektiv och för att lära sig nya saker. Museer kan fungera som mötesplatser och föra samman människor till en gemensam diskussion.
Som museum skulle vi kunna vara en plats där den här typen av diskussioner förs och där människor möts“, Elisa Sarpo
Intervjupersonerna anser att museer kan vara bra platser för diskussion, eftersom de ofta uppfattas som värdefulla och meningsfulla. De är platser som är till för alla och där alla ska känna sig välkomna. Museer är platser där man kan stanna upp och inte behöver prestera. De är fridfulla platser som ger utrymme för djupare reflektion och erbjuder ett perspektiv att tänka utifrån. Delad dialog främjar djupare reflektion och passar därför perfekt in på ett museum.
Ett av museernas syften är att öka förståelse. Genom olika berättelser kan man lära sig att sätta sig in i en annan människas situation och se saker ur ett annat perspektiv. Hanna talar också om historisk empati i museisammanhang, det vill säga hur man kan sätta sig in i hur någon som levt i det förflutna har haft det. På ett museum kan diskussionen därför också ske ur ett historiskt perspektiv och i bästa fall kan besökaren se sig själv som en del av ett kontinuum från det förflutna till framtiden.
Det handlar inte bara om att vi berättar en historia och att den andra personen är mottagare av den berättelsen, utan framför allt om att vi kan väcka frågor och tankar hos museibesökaren. Där fungerar dialog riktigt bra. Dialogen väcker dina egna känslor och tankar och kan hjälpa dig att se saker ur ett annat perspektiv“, Hanna Korhonen
Nationalmuseet hoppas på att kunna vara en plats som skapar möjligheter till diskussion, bygger gemenskap och för människor samman. Nationalmuseet kommer att fortsätta att arbeta med Dialogpaus-diskussionerna och hoppas kunna fortsätta diskussionerna om frågor som till exempel museernas betydelse, vem som utövar makt och hur, vad kulturarvet består av, vilka betydelser som ges till olika föremål och vad de betyder för olika människor.
De intervjuade ser Dialogpaus-diskussionerna som en bra form av offentligt engagemang även i framtiden, eftersom de tror att deltagarna har fått ut mycket av diskussionerna tillsammans. De ser det också som ett bra sätt att samarbeta med andra och som ett bra sätt att skapa förståelse för olika frågor.
Ja, nog håller jag Dialogpaus-dialogerna i
min verktygslåda, redo att användas. De är ett sätt att få
till stånd samarbete på ett effektivt sätt”, Elisa Sarpo
Det utvidgade museet kommer att öppna för allmänheten i sin helhet våren 2027. Det extra utrymmet kommer huvudsakligen att ligga under jord, där de gamla och nya delarna av museet kommer att kombineras.
